Nora

Lionridge's Lady Ellinor

2004-04-14 -- 2005-01-07


Den 5 januari 2005 lät vi Nora somna in lugnt och stilla. Hennes liv blev kort men intensivt och med mycket glädje och humor har hon gett vår familj det bästa av vad en hund kan ge. Värme och tillit till alla människor och med en nyfikenhet på tillvaron som gjorde att hon älskades av alla som kom i hennes väg.
Tyvärr blev hennes korta liv också kantat av sjukdom som vi inte kunde hantera ens med medicin. Ryckningar och skakningar som började redan vid 3 månaders ålder bara blev värre och värre trots mycket starka mediciner.

Vi känner idag en stor sorg och hoppas att Nora får träffa sina kompisar i hundhimmelen och busa runt.

Lilla Nora vi älskar och saknar dig av hela vårt hjärta.

Bodil Jan Daniel Ronja Etosha och Bonnie

"Regnbågsbron; Det finns en bro som förbinder Himlen och Jorden. Den kallas för Regnbågsbron på grund av dess många vackra färger. Alldeles bredvid Regnbågsbron ligger ett land med vattendrag, kullar och dalar med mjukt, friskt gräs. När ett älskat husdjur dör kommer det till denna plats. Där finns alltid mat och vatten, och varmt vårväder. De gamla och svaga djuren blir unga igen. De som blivit skadade blir hela igen.
De leker med varandra hela dagarna. Men det är en sak som saknas. De är inte tillsammans med den speciella person som älskade dem på Jorden. Så varje dag springer de runt och leker tills en dag kommer då de plötsligt slutar leka och tittar upp. Deras nosar sniffar, öronen spetsas och blicken skärps och plötsligt lösgör sig en från gruppen. Du har blivit upptäckt och när du och din speciella vän möts samsas ni i en glädjefylld omfamning som varar för evigt. Dit ansikte blir kysst om och om igen, dina händer smeker det älskade huvudet och du tittar än en gång in i ögonen på ditt trogna husdjur som så länge saknats i ditt liv men aldrig i ditt hjärta. Sedan går ni över Regnbågsbron tillsammans för att aldrig mer skiljas åt"